energilös...

...efter att ha varit dålig, undrat, kämpat, oroat mig i ett års tid, vände det äntligen. Hurra! Jag är så glad, jag var helt euforisk i två/tre veckor. Nu känner jag mig helt tom, som ett svart hål. Har ingen ångest (vilket har funnits med i bilden när jag varit riktigt dålig), känner mig inte orolig eller förbannad. Känner inte mycket alls, klart jag känner men lite mindre (omtumlande) känslor och inte lika "stora/starka" känslor, innan har jag kännt så mycket och det har varit för att "överleva". Orka en vecka till av sjukdom, veta vad som är fel, hur man årgärdar sjukdomen?, när, var?, varför, hur länge? Kroppen har befunnit sig i stress 24/7, då kroppen är stressad laddar den för flykt, överlevnad en instikt från urminnes tider.

Har en kännsla av att det jag känner just nu är ganska normalt. Det kommer ta tid att kunna bearbeta vad jag varit med om, att jag på sätt och vis missat ett år av mitt liv, lära mig att leva med min sjukdom, medicinera VARJE dag resten av mitt liv, alla kränkningar från läkare, försäkringskassa. Det är nu som kroppen orkar tänka på detta, innan handlade det om att "överleva" varje dag, orkar kämpa på till nästa morgon och nästa. Jag har varit lite småförskyld med förutom det har jag inte velat göra någonting, har suttit i soffan och haft på tv:n och stickat och virkat. Efter jag haft lite dåligt samvete för att jag inte GÖR någonting vettigt så ska jag låta kroppen och hjärnan göra det den vill, om jag så ska sitta här imorn också. Jag sticka skiten ur mig, terapi för själen.



Ingen fara med mig!
Jag har ett underbart liv med massa fina vänner och familj, ska bara "återhämta" mig lite...

kisses!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0