Jag mår ändå ganska bra

Igår kväll började det kännas konstigt, tryckande och stickande känsla på mitt vänstar bröst, ja eller inte själva bröstet men på insidan precis vid hjärtat typ. Blev plötsligt väldigt seg och bestämde mig för att gå och lägga mig. Sov till 04.00 på morgonen och då kändes det ännu mer än innan. Detta är ingenting jag känner igen från innan.

Vi åkte till vårdcentralen på förmiddagen, min läkare va inte där idag så en annan läkare kollade knappt och skickade hem mig tills på fredag. Jag hade då jätte ont och man blir rädd när det sitter så nära hjärtat. Jag blev inte nöjd med hans undersökning som va att lyssna på lungorna. jag har en reumatisk systemsjukdom som är jätte aktiv och sätter sig på insidan kroppen. För att göra en lång historia kort, så åkte vi upp till reumatologen för att få råd, min reumatolog jobbade inte heller idag, men sköterskorna tyckte inte att jag skulle gå hem med detta. Så vi fick gå ner till akuten, så nu vet vi att det inte är hjärtat och lungorna ser bra ut, men var det är kunde doktorn inte svara på, bara att det inte är något allvarligt.

Som tur var, va Daniel med mig hela dan. Man känner sig så ensam och utsatt för andras/läkares åsikter, föreställningar m.m. om vad det kan vara. När läkaren på akuten frågade hur ont jag hade på en skala från 1-10 svarade jag 6. Så ont?, kontrade han med då. Annars hade jag inte varit där. Sen undersökte han lite och sa att mitt EKG såg bra ut. Sedan frågade han om smärtan lagt sig lite nu? Du verkar vara en sån där orolig själ. Nej smärtan var kvar och jag hade absolut inte varit där om jag inte hade haft riktigt ont. Blir så trött på många läkares attityder. Hade jag fått välja hade jag aldrig mer satt min fot på sjukhuset.

Hoppas att detta lägger sig snart, orkar inte bråka med hela vårdapparaten mer denna veckan. 



The love off my life... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0