hannalilla

Satt på bussen idag efter jag åter igen, vart på två sjukvårdsinrättningar. Kändes så bisarrt på nåt sätt att jag som läst till aktiveringspedagog och då pluggat rehabilitering och hur man samverkar kring person för att få en helthetssyn, inte kan få till detta kring mig själv. Jag tar det inte på mig själv, absolut inte, men att sjukvården, sjukgymnast, försäkringskassa kör sina race och ser inte helheten alls. Där står man mitt emellan allt och känner maktlösheten växa och orken tryta. Jag känner mig väldigt ofta ledsen och utsatt. Hade jag inte haft en underbar familj och min underbara man skulle jag inte orkat kämpa mer.

Tycker det är hemskt att människor blir bahandlade så här, var finns medmänskligheten, värmen, förståelsen???

Fy för Sveriges klimat år 2009! Grr