inte bra...

...jag har gjort allt för att hålla mitt humör och sinnestillstånd uppe, men har mer och mer känt att det känns tungt. Har hamnat i en ganska ordentlig svacka, fast ansiktet ler så är själen sorgsen. Känns lite orättvist efter att ha kämpat mig tillbaka från all sjukdom och nu när det vänt så kommer detta som ett brev på posten, tror dock inte att det är så konstigt (rent psykologiskt). Men jag kämpar på, ska rådgöra med mig själv och med dom som kan sånt här och se hur vi kan vända denna pannkaka.

Ikväll är det första gången på min teckenspråkskurs på Folkuniversitetet, hoppas bara att man kan ta sig dit för all snö och visst önskar jag att hjärnan var mer i ett påläge när man ska börja på något nytt, men det får gå som det går, som sagt hoppas jag kommer dit, det är en början, så ploga alla vägar ordentligt nu!

Inte tycka synd om mig, bara tycka om mig för den jag är och försöka förstå att det är tufft ibland!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0